Feber = sjukhus

Igår kväll runt 23, upptäckte vi att Ester hade fått feber, ca 38 i örat. Hon var kinkig, varmare än vanligt på huvudet, ville bli buffad & buren = ovanligt, därav febermätning. Dessutom har det varit lite klumpar i bajsblöjorna, och så spydde hon lite mer än vanligt. Erik var inte sjuk så här ung = inga äldre syskon som släpar hem saker från dagis.
Därför ringde jag Vårdguiden, som sa: läkarkontroll imorgon (Astrid Lindgrens Barnsjukhus ABL) ifall feber kvarstår. Badda, av med kläder, amma ofta. Om febern ökar eller hon blir mer påverkad - in akut.

Efter att ha tagit tempen i rumpan (39,5) ringde jag Vårdguiden igen, och undrade om den temperaturen förändrade något.
Trodde svaret skulle vara nej.
Ja, säger sköterskan, jag tycker att ni ska åka in till akuten nu på ALB, när hon är så liten. Jag får inte rekommendera någon form av febernedsättande.
Då var klockan strax efter tolv.
Benny kikade för att se om grannarna var vakna, men det var helsvart där.
Benny ville också följa med, så då ringde vi & väckte mormor & Sven-Erik runt 0:30. Vad göra annars? Väcka & släpa med Erik till akuten kändes inte som ett alternativ.
Vad har man föräldrar till, som Benny uttryckte det.
Våra barnvakter var här runt 1:15. TACK så mycket för hjälpen!
Det blev byte av parkeringsplats, som en annan bil spanat in. Jag gick fram & sa: Vi ska till sjukhuset & det är här våra barnvakter. Är det så illa, svarade han. Ja, blev mitt svar, så då hävdade han inte sin rätt.
Väl framme på ALBs barnakut, 1:38 enligt (helt onödiga?) p-biljetten, var det rätt lugnt. Vi blev inskrivna & Ester undersökt av sjuksköterska omedelbart. Han undrade om hon fått något febernedsättande & sa sedan några väl valda ord om Vårdguidens kunskap i vissa lägen. Han tog tempen (38,7?), vi fick berätta hur hon mådde & så fick hon en kissbehållare. (Bild kommer)
Han rekommenderade oss att sätta oss i en korridor där det inte var några andra barn, så att hon inte skulle åka på något annat.

Efter kanske 15 min fick vi komma in till ett rum & efter ca 5 min dök Snorri (!) upp. Japp, vi fick samma läkare som lille Nils.
Han undersökte, lyssnade etc, och tyckte att allt såg bra ut. En sköterska tog blodprov; snabbsänka.
Sedan fick vi vänta på att hon kissade, vilket tog ett tag... närmare två timmar från när kissbehållaren satts. När hon väl kissade, hamnade det mesta i mitt knä & på golvet. (Jag tog av blöjan för att hon brukar kissa då.)
Allt såg bra ut, men Snorri sa att feber på så små alltid ska kontrolleras, och att vi ska åka in akut igen, om hon inte svarar på febernedsättande eller om allmäntillståndet försämras.
Vi var hemma igen runt 4-snåret, rätt trötta men trygga.
Idag har hon verkat må bra; sovit mycket men är glad & nöjd mellan varven. Hon har fått två alvedon-suppar; vi försökte ge flytande, men 2/3 hamnade utanför munnen & resten kom upp med en spya inom 1 minut.

Vårt första akutbesök med något av barnen avlöpte relativt smärtfritt.