Nyss så rullade Ester tillbaka från magen till ryggen. Oklart om det riktigt var meningen, eller hände för att huvudet är så tungt. Jag såg inte, utan hörde bara dunsen.
Nu vill hon ha sällskap. Uhuhuh, wääää, host & krax låter det.
Bäst jag går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar