Språkutveckling

Häromveckan när Erik skulle sova, behövde jag avleda honom från att pilla i mitt ansikte, så jag pekade på hans näsa och sa:
-Vad är det?
-Näsa!
Pekade på pannan:
-Vad är det?
- Panna, pyttipanna!
Ha, ha, jag skrattade gott.

För övrigt är Eriks ordförråd väldigt stort, och uttalet går framåt. Vissa konsonanter ställer fortfarande till det. Han vill gärna titta på "Piss & Puff" (varför kan han säga F på ena stället?)