Trotsunge

Idag tog det ca 1,5 h att hämta Erik & gå hem från dagis. Vi hade inte bråttom, och han ville titta in i varenda port, ringa på ringklockorna etc. När vi kom till Mykonos, flörtade han till sig en klubba av farmor Mykonos. Givetvis fick han den, innan middagen. Jag tror att det skulle varit svårt att ta den av honom. Klubban räckte genom hela "bäbä Nånn" och fanns även kvar när middagen var klar. Då bröt helvetet lös. "Nä mat, klubba!" Tårar, skrik, mer tårar. Försök att skicka ner tallriken på golvet. Han ville inte lyssna på oss.
Efter ca 5 minuters försök att prata honom till rätta, blev han plötsligt lugn. Jag vet inte om han blev trött, tog till sig vad jag sa, eller om det var hotet om "aldrig, aldrig mer klubba" som bet.
Han åt rätt bra av krögarpytten, och nämnde inte klubban mer ikväll - jag sa att han skulle få klubban efter maten, eller inget alls.
Vad som fick mig att se svart, var det att han inte ville lyssna, överhuvudtaget, utan bara skrek & grät.
Hur göra?