Ordspruta?

Förra lördagen var vi på en trevlig middag hos Fia & Jonas. Det blev nödvändigt att byta Eriks blöja & då sa han sitt första, riktigt klockrena ord:
BAJS
Det tyckte hans föräldrar var så kul, att han fick upprepa det massvis av gånger. Följande konversation utspelades (ett flertal gånger):
-Vad har du i rumpan, Erik?
-Bajs!
Fniss, fniss, skratt från de mogna (?) föräldrarna.
I tisdags pekade Erik på en bild av ett äpple och sa Äppä.
I fredags var vi & tittade på nya lägenheten. Erik lyckades tigga åt sig en korv av nuvarande ägare, och sa även Upp, när han ville inspektera föreningens hiss (ytterligare ett framtida yrke?).
I samma veva insåg har storheten i ordet mer/mera. (mera korv/mera vatten/mera jordgubbar.
Igår åkte vi ut till landet, dit en stor hoppmatta införskaffats. Resultat: första riktiga tvåordsmeningarna.
(H)oppa där
Sitta där
Farmor & farfar var också där, och på kvällen kom morfar & Nina.
När Erik hoppade i hoppmattan, ropade han på farfar och gjorde sin kom-hit-gest (lyfter öppen hand med handflatan uppåt).
Farfar heter wa-wa, morfar heter mo-a/mo-fa, Nina heter Ni-a, och farmor heter wa-mo (rätt så ungefärligt, men han ropade på dem med olika ljud).
När vi skulle lämna landet, hittade Benny en liten fågelunge, som han visade Erik: pippe
(Fågelungen flög osäkert iväg & vad som nog var hans föräldrar fanns i närheten & matade honom)

Det går åt rätt håll! Det verkar som att han insett att det finns fördelar med att berätta vad man vill - större chans att omgivningen uppfyller ens önskemål ;-)