Vi var till BVC i måndags (31/3). När vi väntade på Ulrika, stökade Erik glatt runt & kollade in leksakerna. Så fort vi kom in till "undersökningsrummet" började Erik storgråta. What? Det har aldrig hänt tidigare.
Kan han ha minnas pneumokock-sprutan som han fick runt 18 månader?
Det verkade vara själva rummet som spökade, för när Ulrika gick ut & kom tillbaka, hojtade Erik glatt "hej" (eller "haj").
Det fanns en "hoppis" (fast en orm), som gjorde Erik lite gladare. Vägningen skedde på en stor våg - så det var ju spännande. 13,3 kg, helt enligt medelkurvan tillika Eriks kurva. Erik vägde sig själv några gånger till... Han kan ha kalibrerat om vågen.
Däremot fick vi inte mäta honom. Han ställde sig snällt mot väggen, men blev väldigt skeptisk när mäthuvudet närmade sig honom. När vi försökte mäta honom på den liggande måttstocken (som används till bebisar), började han gråta igen. Ett försök till måttande, tyder på ca 88 cm.
På kvällen fick jag gå till Tranan & träffa en massa april-babes! Lika trevligt som alltid; fast det inte blev sååå sent denna gång (ca 23:15). Kan ha berott på förkylningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar