matdags

Efter USA-resan var det dags att pröva mat! Erik hade inte visat något speciellt intresse för när vi stoppade in mat i munnen.

Vi gjorde det lätt för oss, och började med en väldigt smarrig äpple-&bananpuré. Tyvärr fick jag inte med hans första min av äcklad förundran. Han spottade inte ut något, och tyckte faktiskt att det var riktigt gott. Själva tekniken att äta från en sked var inte så lätt att få till. Han använde sig av vad jag kallar tapir-tekniken. Överläppen sögs in tillsammans med maten.
Han ville gärna hjälpa till själv med att hålla i skeden!

När han hade ätit upp allt (1/6 burk, kanske), blev han smått förtvivlad & började gråta.
Jag tolkade det som: kommer jag aldrig mer få bröstet nu?
Han fick amma & sedan var han helnöjd: fick det bästa av två världar!